På vandring med Livslust

20181125_121254
På vandring med Livslusts vandringsgrupp sista söndagen i november.  Ett Livslust som kämpar för sin överlevnad. (se tidigare inlägg ”Öppet brev gällande aviserade nedskärningar i Norra Hisingen” …) Bild: Helena Lindbom

 

Genomlyst tyngd

Har vi tid 

att förväxla musik

med ljudförlopp

och barn med arvsanlag?

Lösryckta seglar 

förblandningarna mot himlen

och ljudförlopp fogar sig 

till arvsanlag

och barn till musik

och solen smälter samman 

musiken och barnet med ljudförloppen-

och arvsanlagen

faller som sten

oförväxlad 

mot marken

där barnet tar vid 

och faller genom tidlösheten

ut i livet 

som en genomlyst tyngd

med ett hjärtas rytm-

(ur Evighetens barnbarn av Elsa Grave, Norstedts förlag, 1982)

 

 

..”Långsamma medborgare och lövträd/ har likväl sitt värde/som köpare av material till ett och annat bord/eller som måltavla/för nutidsenliga vapenslag -”

(Ovanstående rader är hämtade från Elsa Graves dikt ”Ömsint om träd eller otidsenliga hallonsnår” ur diktsamlingen ”Evighetens barnbarn” . ”)

Ett enda svar

Jag har fått ett enda svar på det öppna brev angående nedskärningarna på Norra Hisingen som jag bland annat mejlade ut till en rad politiker. Svaret kom från stadsdelsdirektör Camilla Blomqvist. I sitt mejl tackade hon mig för min synpunkt, och skriver bland annat att hon förstår att Livslust är en uppskattad verksamhet som engagerar många besökare. Hon påpekar vidare att ..”Konceptet Livslust inte läggs ner, utan tvärtom kommer deras arbetssätt genomsyra det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. Vad gäller namnet på verksamheten är inget bestämt”.

Mitt mejlsvar löd:

9 nov.

Till stadsdelsdirektör Camilla Blomqvist

Hej!
Tack för ditt svar!
 I återkopplingen fattar jag det som att Livslust som koncept lever kvar (har särskilt volontärverksamheten i åtanke), men att dess verksamheter får stryka på foten, och att Livslust så att säga rent fysiskt inte kommer att flytta med in i det nya kulturhuset när det står klart. Rätta mig om jag har fel.
Med Vänlig Hälsning
Helena Lindbom

Påminnelse för en upplevelsejagande tid

20181115_143130
Stephan Pende Wormland talar om friheten. När den bryter in inser vi att fängelset vi levde i var vårt eget skapade.  För att få sammanhanget rekommenderar jag att de som är intresserade lyssnar på hela inslaget. Bild: Helena Lindbom

 

”..  we are not talking  about the experience, we are talking about  the space in which the experience is happening.”

(Stephan Pende Wormland, meditationslärare,  MA, klinisk psykologi)

 

”..vi pratar inte om upplevelsen, vi pratar om utrymmet (space)  i vilket upplevelsen inträffar, tar plats”. (fritt översatt)

Fortsätt läsa Påminnelse för en upplevelsejagande tid

Öppet brev gällande aviserade nedskärningar i Norra Hisingen

Öppet brev angående aviseringarna om nedskärningarna på Hisingen norra
Till Styrande Politiker för Göteborg.
Till Göteborgs nya kommande kommunordförande.
 
Till styrande stadsdelsdirektör Camilla Blomqvist och sektorschef Anna Lifjorden för Norra Hisingen.

 

Jag började som volontär på en skrivarkurs för seniorer i somras. Förslaget kom från mig själv. Jag letade efter ett ställe som var villigt att låta mig testa om jag hade något att ge, och jag fann ett sådant. Livslust, en del av verksamheten i Kulturhuset på Selma Lagerlöfs torg.  Livslusts aktiviteter och arrangemang handlar om kultur och hälsa, och  bedrivs av Göteborgs stad.

En del av deltagarna är äldre än jag, någon yngre, och de har gjort mig häpen genom att ta fram verkligheter som jag inte känt till, men också verkligheter som jag är väl införstådd med.

Det som emellertid slagit mig mest är hur långt inne det suttit för en del att våga skriva över huvud taget. Hur de exempelvis brottats med frågor som: Kan jag skriva det här? Med påföljande reflektioner om hur någon nära vän eller anhörig kanske skulle tro att det var dem de skrev om och ”känna igen” sig.  Eller om jag nu skriver om en anhörig? Här ledde diskussionerna in på författare som Susanna Alakoski och Åsa Linderborg som just haft att hantera sådana frågor i sina författarskap.

Hur gör man med censorn som ropar ”stopp och belägg”? För många av mina deltagare har gått i skolor där man inte tilläts att fantisera eller ta ut svängarna. Skrevs det uppsats och en elev berättade om en segeltur var det alltid någon i klassen som räckte upp handen och sa: Men ni har väl ingen segelbåt?

Det var också deltagaren som mindes när hen hade flow i sitt skrivande, och ville tillbaka dit. Hen hade ombetts att skriva sin levnadshistoria vid en ansökan. Då flöt en strof av Tore Skogman upp: ”Jag föddes av en  glad och lycklig mor”, (ungefär), och när hen väl satte de orden på pränt, rann det bara på. Nu flödar det igen. Det har hittats i ett sammanhang med likasinnade

Professor Alexander Haslam,  Exteter universitet, har visat i sin forskning att gå med i grupper med likasinnade, som man socialt kan identifiera sig med, gör en friskare, exempelvis om man är deprimerad.  Det här talar han bland annat om i youtubeinslaget ”Social identity and the new psychology” Ju fler grupper med likasinnade man ansluter sig, desto mer ökar hälsan och meningsfullheten för deltagaren. De många grupper som Livslust erbjuder är med andra ord ett ovärderligt hälsofrämjande inslag i den kommunala verksamheten. Inte minst för att hålla igång de kognitiva förmågorna. Ett värde som forskningen kan understryka, men vars värde nu ligger i politikernas händer.

Vilka sociala identiteter är välkomna och tillåts att levas ut så att säga i grupper och sammanhang? Vilka ska undertryckas och skuffas undan, till exempel på träffpunkter där det serveras kaffe, men inget annat. Där delaktighet inte står på schemat. Där man inte sätts i förbindelse med andra, eller andra nätverk och grupper. Ställen där ens sociala förmåga inte utvecklas utan krymper på grund av att människor föses samman utan gemensamma nämnare, för att illustrera något av det som jag hämtat in från Haslams föredrag.

Många i Skrivarglädje berättar om hur mycket som inte var talbart under deras uppväxt. Kom vissa ämnen upp var det alltid någon av de vuxna, eller de som visste bättre, som sa: Det pratar vi inte om. Som oäkta barn och annat som var skamlig. (satt under den tidens ljus). Det är berättelser som inte heller senare passat in, de har helt enkelt inte platsat i Sveriges ”framgångssaga”.  Vi har erfarenheter som ingen frågar efter, som en av deltagarna sa, väl medveten om att det finns fler grupper i  samhället som har liknande, eller samma upplevelse.

Jag har hört om barnsjuksköterskeutbildningen, och hur dessa barnsjuksköterskor gick som hemsamariter i hemmen och gjorde frukost och hjälpte barn till skolan vars förälder/ar var sjuka. Det rörde sig kanske bara om några dagar, en kort period, men hemmen fick hjälp. Hemsamariterna såg till att barnen borstade tänderna, fick de vänliga ord på vägen de behövde, och någon som tog emot när dem när de kom hem sedan igen,  med mat och annan omsorg. Jag har hört om livets skiften, sorger och glädje, om kallhamrade fakta och om  fantasi.

Det blev en sommarkurs på fem gånger i skrivande. Skrivglädje kallas den. Skrivglädje för att jag älskar att skriva själv, och för att jag har arbetat som journalist under ett antal år.  Jag var tydlig med att jag inte har någon skrivarpedagogisk – eller författarutbildning bakom mig.

Livslusts stora och omfattande verksamhet, bygger på medskapande, att volontärer är med från morgon till kväll, leder, initierar och tar ansvar.  Gun Mattsson som leder verksamheten tillsammans med en kulturassistent, hinner trots sin arbetsbörda, stödja, entusiasmera  och tro på oss volontärer.

Jag fick förtroendet att från ledningen och deltagarna att fortsätta med kurserna i höst. Det är ingen tung uppgift, tvärtom: Deltagarna stöttar och peppar varandra, delar med sig. Är öppna, vakna, och livfulla. Sinnen som tar in sin omvärld.

Alla har inte den förmånen, men färre eller inga alls har  den om Livslusts verksamhet ”beslagtas” och läggs ner. Den medskapande processen med volontärverksamhet avslutas istället för att lyftas fram som ett exempel för andra verksamheter, inte minst i det nya kulturhuset som är på väg att växa fram vid Selma Lagerlöfs torg.

Livslust är en salutogen, (hälsofrämjande) verksamhet, en verksamhet som ger känsla av sammanhang (hämtat från sociologen och forskaren Aaron Antonovskys KASAM-teori).  Just därför den har en hög grad av delaktighet.

I Kunskapsguiden (författad av Socialstyrelsen som i sin tur hämtat sitt källmaterial från Folkhälsomyndigheten) som handlar om äldres hälsa tas självbestämmande fram som en viktig hållpunkt:

Rätten att bestämma över sig själv är avgörande för mänsklig värdighet och integritet genom hela livet. Alla individer måste ha möjlighet till utveckling och rätt att delta i beslut som rör dem själva.

Det står också om att ”Det är aldrig försent att främja god hälsa”. Kunskapsguiden framhåller:  Hälsofrämjande insatser förlänger människors liv och förbättrar deras livskvalitet och kan genomföras även bland mycket gamla människor. Trots detta utesluts äldre människor från att delta i många hälsofrämjande och förebyggande insatser.”

Många av dem som går till Livslust känner sig överkörda. De har inte tillfrågats inför omläggningen. Strax innan frågan ska gå till beslut – i elfte timmen – efterfrågas deras synpunkter via foldern ”Vad tycker du?”  En folder med vinjetten ”En stad för alla ”.

Varför skära ner på kultur och samhälle inom Norra Hisingen? Dessutom femtio procent?

Vad vill Norra Hisingen hänvisa sina unga och äldre till? För fritidsgårdar och de yngres verksamheter är också hotade. De har också rätt till självbestämmande, och till en känsla av att de får finnas till. Det vill säga att det finns verksamheter för dem där de kan landa eller på olika sätt få stöd och gemenskap, på sin väg mellan skolan och hemmet.

Den största mördaren av alla stavas i so l e r i n g, enligt forskaren Alex Haslam. Det är värt att påminna om.

 

Med vänliga hälsningar

Helena Lindbom

 

Länkar:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/oro-bland-ungdomar-nar-fritidsgardar-ska-laggas-ned