”Länge leve demokratin” – men hur mår den egentligen?

20170720_131405
Bild: Helena Lindbom

I programmet ”Länge leve Demokratin”, säsong 1-avsnitt 3 intervjuar journalisten Jan Scherman bland annat tidigare statsministern Göran Persson. Jag ser om avsnitt tre efter valet.

Göran Persson säger till Jan Scherman:

– Demokratin är inte äldre än att mina föräldrar levde i ett samhälle där demokratin inte fanns.

Huvudfrågan i programmet handlar om hur det ska gå med demokratin om den alltmer liknar näringslivet.

Maria Raanka, VD för Stockholms handelskammare, säger i programmet till Jan Scherman att Sverige har ett väldigt stort parlament i förhållande till sin befolkning, och berättar att hon ibland skämtsamt brukar säga att när det gäller skatt så har det hetat att man ska ha hälften kvar.

–  Det är kanske något som man borde titta på vad det gäller riksdagen, säger Maria Raanka.

Hon betonar att för de här sakerna ska hända så måste nuvarande politiker vara inblandande. Tillägger  att det förmodligen inte är så  speciellt populärt att föreslå att antalet riksdagsmän ska minska kraftigt om man själv sitter i riksdagen. Så det finns inbyggda problem i systemet att få till stånd den här typen av förändringar, menar Maria Raanka.

Hon förtydligar  att desto viktigare är det att krafter utanför som är samhällsengagerade i näringslivet, i akademin spelar den jättestora roll som hon tror att de kan göra i den här diskussionen.

Jan Scherman går in med en fråga:

– Om man som du gör, tittar ner på demokratin från ett väldigt högt perspektiv, vad är din beskrivning av denna styrelseform.

Maria Raanka svarar att demokratin och det politiska systemet och kanske ännu mer det politiska etablissemanget står inför väldigt stora utmaningar. Hon säger bland annat att institutionerna sakta eroderar inifrån och att de är på ett sluttande plan.

Den fråga som hon säger sig vara mest oroad för är egentligen inte systemet som sådant utan ledarskapet, de som är i systemet och deras förmåga att göra någonting.

Gränsen för politiken och näringslivet flyter ihop, är en slutsats som Jan Scherman, (som i tidigare avsnitt betonat att han själv suttit på andra sidan)  gör i programmet.

Tomas von Koch, VD för EQT, vill minska antalet riksdagsledamöterna radikalt för det är ett enormt slöseri med resurser, och menar att många av de folkvalda förlorat greppet om svenska folket. Han hänvisar till Singapore där politikerna driver landet som ett företag. Huruvida Singapore är en diktatur eller inte vill han inte blanda sig i.

 

Länkar:

Läs gärna också den Politiska chefredaktören och chef för ledarredaktionen, Heidi Avellans, ledare i Sydsvenska Dagbladet från den  9 september i år:

SD vill förändra. Lita på det.

och

Låt medelklassen välja morot från den 23 november, 2018. 

Stopp och belägg – politiker, hur tänker ni?

20170922_145234
Välj Livslust, (eller livsmod om du vill), välj Made in Backa. Bild: Helena Lindbom

I samband med stadsdelsnämnd Norra Hisingens nämndmöte den 27 november fick jag tillfälle att prata med ordföranden Patrick Gladh, s. Jag frågade honom om han läst det öppna brev som jag skickat honom och en rad andra politiker på mejl den åttonde november. Han såg förvånat på mig, han hade inte läst det. Märkligt, kommenterade han, och berättade att han fått över 500 mejl som rör nedskärningarna på norra Hisingen, främst gällande fritidsgårdarna och Livslust. Berättade att han brukade svara på alla mejl, och vi dröjde något vid att mejlet kanske hamnat i skräpkorgen et cetera. Jag sa att han inte behövde svara eftersom jag fick tillfälle att tala med honom personligen. 

Både före och efter mötet hade jag tillfälle att lyssna på människors tankar och prat om det som händer i Backa- Brunnsbo just nu. Jag förstod att Göran Perssons försäkring om att ”alla ska med på tåget”, från slutet av 1990-talet, har gått socialdemokraterna i Göteborgs stad förbi .  Under sin korta tid, två år, i ledningen för stadsdelsnämnden Norra Hisingen har Patrick Gladh tillsammans med de övriga i nämnden lyckats köra Backa- Brunnsbo-Kärra på tippen. Spiken i kistan blir ”avhysningen” av ungdomarna  från fritidsgårdarna och pensionärerna från Livslust om de inte tänker om.

Om inte frågan bordläggs kommer allt det fina arbete som gjorts i Norra Hisingen omintetgöras. Bra verksamhet kräver kontinuitet över hela linjen, kräver lyhördhet.

Varför lyssnar inte Norra Hisingens politiker och dess förvaltning på Gun Mattsson och Homiera Tari ? De har båda fått Backa Kulturstipendium, 2009 respektive 2008.  Kulturpedagogen och författaren Homeira Tari har även belönats av Västra Götalandsregionen för sitt sätt att arbeta med mänskliga rättigheter. Gun Mattsson och en kulturassistent leder Livslust, och Homeira Tari är ledare på fritidsgården vid Backa Kulturhus, samt leder den omskrivna och hyllade verksamheten Made in Backa.

Dessa eldsjälar har lyckats med vad inga andra har lyckats med: Att skapa en anda kring sin verksamhet och sitt ledarskap som märks och känns, som får människor att engagera sig. De har långtgående planer på att samarbeta över generationsgränserna, och i min skrivargrupp ”Skrivarglädje” har en deltagare anmält sitt intresse att skapa en grupp med volontärer inom Livslust som går ut och bjuder in vuxna med rötter i andra länder för att föra samtal på svenska så att de här vuxna istället för att bli överkörda, kan vara med och kämpa för sina barns och ungdomars rättigheter på de center och i de lokaler stadsdelsnämnden har sina sammanträden.  Som det nu är saknar de egenmakt, tvingas leva i ett utarmat medborgarskap där politikerna talar över deras huvuden.

Politiker och förvaltning, lägg örat mot marken istället, stå jämfota bredvid dem de gäller och fortsätt tro på den ”platta organisationen”.  Lyssna inte in trender som förespråkat ett mer ”auktoritärt” ledarskap med  vilket följer hierarkier och byråkratisering, oavsett om man väljer att kalla dem ”teamstrukturer” eller inte.  Låt det finnas plats för drop in i verksamheterna så att barn och ungdomar hinner ”landa” efter skolan, låt dem få tillfälle att prata av sig, få de där ”viktiga samtalen” som man kan behöva ibland. Till exempel sitta ned med en vuxen, prata och fika.

Handlar inte förslaget egentligen om att Backa bibliotek, som ska flytta in i det nya Kulturhuset på Selma Lagerlöfs torg, ska ta över all fritidsverksamhet för ungdomar och pensionärer? Bibliotek som redan går på knäna. Backa bibliotek som dessutom, genom sin inflyttning, kommer att generera mer pengar för stadsdelsnämnden Norra Hisingen.

Politiker, hur tänker ni?

Var tar det anständiga samhället vägen?

 

 

Ni vill låta Livslusts hela verksamhet och fritidsgårdarna försvinna i ett enda klubbslag. Släck inte den anda som genomsyrar Homeira Taris och Gun Mattssons arbete. Låt dem samarbeta och fortsätta utveckla ”Livslust”, ”Made in Backa”, och Backa Kulturhus. Förvägra dem inte i efterhand den kompetens ni har belönat dem för – visa i handling att ni uppskattar deras verksamheter och märker, ser och hör, att dessa uppskattas och finns.

Det är hög tid att återvinna det som går  att återvinna  – inte bara möblerna (möblerna i det nya kulturhuset, som invigs någon gång på sensommaren, ska bara bestå av begagnade möbler, och en del av dessa ska byggas om så att de bättre passar in i det nya huset).

-Vår roll är att hålla kvar och hålla ut, sa Patrick Gladh i en intervju i egenskap av rektor på Angeredsgymnasiet i Lärarnas tidning den 12 maj, 2016.

Det tänket borde han också ha applicerat på sitt politiska uppdrag i Norra Hisingen.

Länkar:

 Fil. dr och psykoterapeuth Carina Håkansson, föreläsning 20180929, Metalog, Danmark

Susanna Aalkoski, DN Kultur, 180228:  https://www.dn.se/kultur-noje/susanna-alakoski-vi-maste-prata-mer-om-de-sociala-problemens-uppkomst-och-bot/?forceScript=1&variantType=large

Läs gärna också Göteborgs vision: Vi gör skillnad