Humlesommar

 

Nedsjunken i tågfåtöljen

Jag ville få Karsten att fortsätta det där samtalet om litteratur med mig. Det fick mig att känna mig mer seende, mer värdig, fick mig att lägga märke till sådant jag inte ett förut eller visste om tidigare. Det gav mig modet att närma mig sådant som låg förhöjt i dunkel (hur rimmar det med attityden mot Beatrice) och som jag ville veta- det handlade om att komma till klarhet över någonting, komma till insikt om. Men jag kände mig bortstött, han hänvisade mig bort ur sitt synfält, tillbaks till Maja antar jag. Men han borde förstå att hennes läsning var en annan; att hon var totalt absorberad i sina romaner och när de väl var slut var det inget som hon ville diskutera med mig. Om sanningen ska fram misstänkte jag att det inte fanns så mycket att diskutera i dem – vilket förmodligen var nedlåtande och högdraget tänkt. Det var kanske just kärlek jag behövde diskutera: Relationer och kärlek. Men den typen av relationer som förekom i Nora Roberts och var det inte det jag såg utspelas mellan Karsten och hans olika flickvänner och fruar. Utan en löpande ruljangs. Allt handlade om att fånga kvinnan eller mannen och sedan? Sedan var det förhöjt i dunkel. Jag utlovades ett lyckligt slut – men med facit i handen: Hur blev det?

? St. Aubyn: Pratar om hur blir vi fria från mönster och värderingar som vi bär med oss från vår uppväxt. Om vi ens ser dem

Ardine: Ja, hur blir man om man bara sitter och stirrar in i en betongvägg och aldrig är ute i naturen? Vad gör vi om grönskan, naturen försvinner? Hur transformeras vi – hur blir vi som människor? Att inte ha naturens fond att vila mot, att inte kunna fästa blicken i fjärran,

Eller vid horisonten? Att inte kunna låta tankarna vandra ostört medan vi promenerar i naturen?

Vitsippsdalen som ett stjärnbaner av vitsippor, draperar landskapet i, flankerar stigen med vitsippsreservat.

När jag och hundarna var på Arödsberget i dag, knakade det i trädkronorna. I kväll fällde körsbärsträden ut sina blommor, strösslade gatan vid skolan. 25 april-16. En man på fjärde lät hundarna och mig åka med i hissen.

Karsten skulle hävda att Christian kollrade bort mig/att jag blev bortkollrad av Christian.

28 april. Var i vitsippsdalen igen. Gick med hundarna. Fågelsång. Sol. Lite kallt. Folk har börjat ställa ut sina trädgårdsmöbler. Har väl egentligen börjat göra det tidigare. M inte ställt ut sina ännu.

Något tar över här, säger jag och syftar på min sorg och ilska eller på de känslor som håller på att välla upp inom mig, och som jag inte vill förevisa offentligt. Som jag måste få vara ifred med, hantera på egen hand. Jag är inte beredd att dela dem.  Molnen far över himlen och orsakar ständiga skiftningar mellan sol, och att solen går i moln. När solen bryter igenom flödar solen över köksbordet och lyser upp mitt block som jag håller på att skriva i. Det är fläckar av ljus över köksbordet. Ett mönster av skugga och ljus. Just det spel som gör det intressant för en målare att skildra. När solen går i moln bakom min rygg blir det mörkt och kallt här inne.

 

/Adelhamid & Helena

Annonser

Författare: lejontrappan

Jag som bloggar här heter Helena Lindbom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s