Vad är en bra polis – del 3

Del två avslutades med att Jenny tog kontakt med deras länskommunikationscentral.

Sedan får hon ringa upp mamman och säga till henne att de har hittat sonen för hon har varit orolig. Hon säger till mamman att det är lugnt, att det är lugnt och att han sitter där, det var inga konstigheter att han sitter där.

  • Andra alternativet vore att tvinga med honom med våld, framhåller hon.Tredje alternativet att försöka övertala honom att följa med, berättar hon. Till psykiater.n Jenny avslöjar att det primära målet är att få med honom till psykiatriker eftersom han inte ”verkar må så bra”.
  •  M;en vi lyckades inte med det, betonar Jenny och tillägger, kanske på grund av mitt bemötande. Jag vet inte.
  • Det vi till slut kommer fram till är att vi inte kommer att  lämna honom där, samtidigt som vi förstår att han inte kommer att följa med oss frivilligt till psykakuten. Jenny och hennes kollega för ett resonemang med reportern och säger att  beslutet blir att de ska låta den suicidala mannen åka iväg, men följa efter honom med sin egen bil, polisbilen. Och så lämnar de platsen, framhålls det.
  • Vi möts av kommentarer att det inte är olagligt att ta livet av sig. Det är det vi har att arbeta med. Får skuldkänslor efteråt och frågar sig om man kunde ha gjort på något annat sätt. Jenny igen:
  • Efteråt var det nog bara en stark känsla av olust, att vi inte hade lyckats få med honom. Också frustration att jag i situationen inte visste vad jag kunde göra, vad jag fick bestämma om själv, att jag inte fick något stöd av dem som borde veta.

    Erfarenheten har stor betydelse framhålls det, och just i det här fallet också. Jenny hade missat lagstiftningen i det här enskilda fallet berättar hon för reportern.

  • Jag blåste på honom som en kall vind. Inte förväntat mig att jag skulle ha agerat som jag gjorde den dagen, saker som som jag hade med mig i bagaget: Dels från privatlivet, men också den korta delen i polislivet (ganska ny i yrket) som jag hade skaffat mig.
  • Hennes kollega framhåller att han var väldigt trött på att folk dog när han kom till platsen, han hade varit med om att folk hade dött både i privatlivet och yrkeslivet och understryker att han inte hade bearbetat det tillräckligt vid den tidpunkten.
  • Blev provocerad av att en person ville ta sitt liv, en person som  uppenbarligen levde, och då blev jag förbannad och visade det så det var det, av skulden att jag hade kunnat agera  annorlunda och kanske nått, kanske kunnat nå fram till den här personen och få med honom till St. Göran. kanske skulle kunnat vara en vändpunkt för honom den dan, men nu lyckades vi inte med det och utifrån de upplevelser har jag fått bearbeta den. Kollegerna betonar att det är enkelt att vara efterklok. Att de som poliser måste ta beslut på väldigt kort tid, snabba premisser, förutsättningar.Hon säger att han inte visste att hon den kvällen gick hem och grät.  Vidare säger Jenny till intervjuaren att hon har intresse för att utveckla möten med människor. Möten med människor där det gått snett, illa och där hon och hennes kollegor hade kunnat göra bättre.
Annonser

Författare: lejontrappan

Jag som bloggar här heter Helena Lindbom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s